Gamla anteckningar: September

Lite mer tillbakablickar för er och mig. Lite blodigt här med, men sen är de slut med de!
Samma sak här - läs inte om du inte vill veta!

Den 13 september vinglade jag och K in i väntrummet på Familjecentrum. Vi fick sedan börja med att gå direkt in i rummet med ultraljudet. Kommer ihåg att BM sa att nu ska vi se vad vi hittar, sedan så visade hon direkt på en snurrande liten räka. Jag och K tittade på varandra och tyckte det hela var rätt overkligt och läskigt. Skrattade jag till lite så snurrade den lille runt eller sprattlade till. BM kunde också se ett fladdrande som hon försökte visa oss också, men vi såg inget, det var iaf hjärtat som slog. Beräknades lite snabbt till ca vecka 10. Får hoppa upp på vågen och sedan prata om alkohol och droger med BM före innan vi får åka hem.
I väntrummet hade vi mött en "bekant", eller barndomsvän till mig kanske man kan kalla det. Tyckte det var väldigt jobbigt då jag inte ville något skulle komma ut!
BM nämnde också att den "klumpiga blödningen" kan ha varit en tvillig som stöttes ut. Herre min ojojoj!

18 september grattuleras jag på jobbet av en kollega till att jag ska utöka befolkningen i kommunen. Jag kan inte hålla mig och frågar vad han fått det ifrån, han berättar att det går rykten på byn? PANIK! Vem, vad, va? Kan man inte få vänja sig själv först!? K berättar för sin storebror hur det ligger till denna kväll.

19 september berättar jag för mamma, pappa och broder. Åker sedan till svärföräldrarna och berättar (mer om deras reaktioner senare). Kändes lite tidigt att berätta, men dessa jäkla rykten på byn, skrämde oss.

22 september åker jag till Lenin och hälsar på. Måste komma bort och sluta tänka ett tag. Stegar in hos Lenin i hennes kök och det första hon gör är att fråga om jag är gravid. Vad sjutton svarar man på de. Ja?
Smsar Carro på kvällen, får till svar "Skojaru? :)".

23 september pratar jag med Carro i telefon. Hon tycker det är bra vi skaffar unge så hon slipper, så kan jag berätta hur det är sen för henne.

24 september kommer till jobbet med blod hela ansiktet, började blöda näsblod på väg till jobbet. Chef Lotta säger rakt ut, "du kanske är gravid".
På kvällen berättar vi för Eric.

25 september ringer Maria och ska berätta. Hon svarar inte, skickar sms (hurra för sms) hon ringer upp ganska fort!

Hela september bara flög förbi i en dimma, förutom att fundera själv på allt, så skulle vi svara på allas frågor och sedan var september min sista arbetsmånad och jag klämde in varenda extra arbetspass jag kunde och jobbade i snitt en 15h extra varje vecka. Tur att måendet var som vanligt och att jag slapp alla graviditetsillamåenden! Det enda jag märkte av var att jag var hungrigare på morgonen och ville äta något snabbare än vanligt, åt jag inte kunde jag känna av lite illamående, men sägs ju vara bra med frukost.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Här bloggar jag:


Kommentar: