Hon är såå snäll. Hon är lugn (på ytan iaf). Hon är trygg. Hon har tålamod. Hon är självständig. Hon är kreativ. Hon är varm (fast inte om baken eller hur var det?). Hon är omtänksam. Hon gör folk glada. Hon är klok. Hon har humor. Hon lagar grymt god mat. Hon har ett fint litet hem. Och så har hon sin sambo också som är med på det här på ett hörn..

Om några dagar blir hon iaf också mamma.

Kan tänka mig att det känns nervöst. Smärtan klarar hon, lite jävlarinamma och lustgasfnitter så.. Kanske mest nervig för tiden som kommer efter när väskan är packad och hemfärden väntar? När de står i Märnäs, bara de tre i familjen. Alla som vill komma och hälsa på, helst samtidigt och direkt..? Jag är dock övertygad om att hon kommer fixa allt galant! Och det man inte kan, kan man alltid fråga eller improvisera!

Så Lenin! Kom ihåg att Mammor alltid vet vad som är bäst för sina egna barn! Upp med självförtroendet och stoltheten och kämpa ut den lille så vi kan ses!

All Lycka! ♥

Blir förvånad och imponerad av att JAG själv skrivit allt här ovan! Det kladdades ner för mer än två år sedan, men publicerades aldrig. Nu snart är jag själv där i samma situation! Nu är det upp till bevis! Ska försöka komma ihåg att påminna mig själv om "det man inte kan, kan man alltid fråga eller improvisera" biten!