Har suttit i omgångar (i säkert en timme totalt) och skrivit ner om förlossningen och allt! Så loggar blogg.se ut mig och allt försvinner! Kan man gråta för mindre!



Meeeen - Ni förstår säkert alla vad som hänt!?

Eddie föddes den 6 april kl 07:10 på Gävle förlossning.

Jag blev igångsatt den 5 april (K ringde ner på morgonen till förlossningen för jag tyckte fosterrörelserna förändrats och att det inte gick att "kicka fart på" lillen i magen). Vi var välkomna ner på undersökning så hopp upp ur sängen och iväg mot Gävle! Där fick vi göra CTG och ultraljud som visade att det var en pigg liten i magen, men att det var lite fostervatten. När vi fick beskedet att vi skulle bli inskrivna så fattade jag inte vad de menade, vet jag ställde en lite flummig fråga på det! Hade ju fortfarande inte fattat att det inom några dagar ändå var dags att få barn!

Förlossningen för var helt ok för mig. Trodde värkarna var magknip först och sprang konstant på toaletten. Kände att jag måste ju hinna skita så jag inte lassar ur mig påförlossningen. Det blev inget skita alls visade det sig, och jag känner fortfarande att det skulle vara fruktansvärt om det skulle händs vid förlossningen! 

Efter några timmar med värkar blev jag yr och trodde jag skulle kräkas! Kallade på personal och fick ryggmärgsbedövning. Efter tiominuter med den gick det slappna av och efter 30 minuter var jag i himmelriket! Sedan så sov jag mesta delen av natten (förutom när barnmorskorna kom in och grejade med sina saker) och kroppen skötte sig själv. När jag vaknade kissnödig på morgonen så var det något mer som tröck på och som sagt 07:10 kikade han ut.

Eddie visade sig vara en Biff, 55cm och 4648gram tung.

Hur Eddie upplevde förlossningen vet jag inte, men för honom var den nog mer smärtsam. Eddie bröt nyckelbenet på vägen ut. Detta har gjort att han fått alvedon och så fort vi tagit i honom så har han skrikit!

Det gjorde också att vi blev kvar på BB från onsdag till lördag. Något jag inte vill göra om! BB är tyvärr ingen trevlig upplevelse för oss och jag förstår folk som går hem efter sex timmar! Under de dagarna vi var där så var det tre personer som vi kände det gick prata med! Resten bara stressade på! En av dessa kvinnnor jobbade två nätter när Eddie skrek sig blå i timmar! Att sova i sjukhussäng, att passa mattider, att ha ett barn som skriker hela nätterna och delar av dagarna, att få 200 tips av 100 olika stressade barnmorskor, att springa mellan läkarundersökningar och 1000 andra saker på samma gång är knäckande! På fredagen var vi hyfsat knäckt och kände att vi längtade hem!

Att komma hem var skönt, men samtidigt lite läskigt! Nu kan vi sova när Eddie sover och äta när vi vill, bara det gör oss piggare! Eftersom Eddie fortfarande har ont så myser vi runt utankläder inlindad i filtar alla tre! Fast idag ska vi nog ta premiärturen med barnvagnen om vi får på han kläder!

Vi grejar på och försöker hitta strategier att få Eddie och oss själva lugna i gallskrikningsperioderna! En natt skrek han från 21:30 till 07:00!

Vi hörs mer när dynets timmar är på plats!